Bokrecension: Motbok – Kritiska perspektiv på styrdokument, lärarutbildning och skola, Olof Franck (red)

Under sommaren utkom denna intressanta bok som för tankarna till motbokens avskaffande 1955. För yngre läsare fanns fram till detta år en sådan som medborgarna måste ha för att köpa ut varor på systembolaget. I föreliggande bok handlar det om att i stället lägga kritiska perspektiv på hur skolan ser ut idag och varför den ser ut som den gör.

I tolv kapitel diskuterar ett antal lärarutbildare vid Göteborgs universitet företeelser, strukturer och förhållningssätt. Författarna lägger ett kritiskt perspektiv på de frågor de behandlar men ger även förslag på utformning av alternativa strategier med andra synsätt.

Samtliga inlägg är värda att läsa, men jag vill lyfta fram några av dem som jag finner särskilt intressanta. Lisa Asp-Onsjös diskuterar under rubriken ” Dokumentation, åtgärdsprogram och inkludering i en skola för alla eller i en skola på marknadens villkor” hur skolan nar utvecklats mot att klyftor och skillnader på mätbara grunder kommit att sålla och sortera elever i olika världar. Författaren betonar vikten av att analysera och medvetandegöra de syften som föreligger med den dokumentation som föreskrivs i skolans värld. Handlar det om att stärka elever från socioekonomiskt utsatta områden för att skapa en demokratisk och likvärdig skola eller är syftet att förfoga över ett kontrollinstrument där resursstarka elever stärks än mer på de övriga elevernas bekostnad?

Ett i högsta grad aktuellt område är frågor som rör betyg och bedömning. Ilona Rinne tar under rubriken ” Betygssamtal – samtal om betyg?” där hon vänder sig emot den rådande tilltron om dessa samtal positiva effekter. Hon har följt två betygssamtal mellan lärare och elev och gör en ingående och intressant analys. Den slutsats hon drar är att betygssamtalen visar att de existentiella aspekterna av betygssättning överskuggar de instrumentella. Rinne menar att en diskussion inom den pedagogiska praktiken om hur betygssamtal ska genomföras samt vilken funktion de ska ha skulle kunna bidra till att skapa en större medvetenhet kring dessa aspekter.

Datorernas genomslag i skolan är en sida av lärprocessen som rör alla ämnen. Denna fråga diskuterar Ann-Marie von Otter under rubriken ”Stärker den nya lärarutbildningen studenternas digital didaktiska kompetens?” Författaren vänder sig bestämt emot att datoriseringen av skolan innebär att läraren kan abdikera från sin förmedlande och kunskapsöverförande roll. Tvärtom, menar hon, ska läraren som pedagogisk och didaktisk ledare vidareutveckla och medvetandegöra sin roll som kvalitetsutvecklare för den didaktiska relationen mellan eleven och stoffet. Hon betonar särskilt värdet av att se det digitala verktyget som en kritisk aspekt av lärandet. Det är viktigt att utbilda lärarstudenter och lärare i de digitala medlens möjligheter men även dess fallgropar. Datorn och surfplattan får inte bli en ersättning för böcker, pennor och papper.

För en samhällskunskapslärare är det av särskilt intresse att läsa Sten Båths bidrag under rubriken ”Kampen om gymnasieskolans samhällsuppdrag”. Båth utgår från Henry Egidius tankar om skolutveckling. Egidius hävdar att i de flesta skeden av skolans utveckling är det frågan om vem som ska ha direkt nytta av skolan och utbildningen, vems samhällssyn och värderingar som ska bli tillgodosedda. Båth synliggör denna problematik genom att ställa skolans uppgift att bidra med välutbildad arbetskraft – kvalifikationsperspektivet – mot uppgiften att bidra till fostran av bildade och demokratiska samhällsmedborgare rustade att delta i samhällsbygget – medborgarfostranperspektivet. Båth har studerat styrdokumenten från 1960-talet fram till början av 2000-talet och ser en utveckling där kvalifikationskravet lyfts fram allt mer. Med hänvisning till begrepp som livslångt lärande och social kompetens visar författaren med kritisk granskande blick hur vi nått en punkt där kvalifikation omfattar 100 procent och medborgarfostran 0 procent. Dock slutar han med att ändock hysa ett hopp om förändring och har samhällskunskapsläraren en viktig uppgift.

Sammanfattningsvis har Olof Franck som redaktör gjort en gedigen uppgift och fångat ett antal frågor som rör sig i den aktuella pedagogiska debatten såväl som inom den utbildningspolitiska sfären. Det senare inte minst med hänsyn till det förestående valet. Boken är genomgående välskriven och väl värd att läsa och ger stoff till många spännande diskussioner på skolorna inför höststarten

/Leif Jarlén

Annonser

FLS är en fristående ämneslärarförening. Vi vill vara en samlande kraft för samhällslärarkollegiet. Här kan du finna inspiration, gemenskap & fortbildning

Tagged with: , , , , , ,
Publicerat i Forskning, Recensioner, Utbildningsvetenskap och pedagogik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ FLS på Twitter!
%d bloggare gillar detta: