Om balansmål och finanspolitik

För några veckor sedan skrev jag om minusränta och penningpolitik. I dagarna kom beskedet att det så kallade överskottsmålet slopas till förmån för ett balansmål. I detta inlägg vill jag därför förklara det andra grundfundamentet gällande stabiliseringspolitik: finanspolitiken.

FullSizeRender(1)Stabiliseringspolitikens gemensamma mål är att få till en stabil utveckling av BNP vid låg arbetslöshet och inflation som uppnås när svängningarna minimeras. Stabiliseringen syftar till att vara kontracyklisk, den ska alltså gå i motsatt riktning mot det konjunkturläge som råder: stabiliseringspolitikRegeringen har riksdagens mandat att styra över statens inkomster och utgifter och på detta sätt uppnå de samhällsekonomiska målen. I praktiken är det finansministern och finansdepartementet som styr detta men riksdagen godkänner alltid i slutändan de (budget)förslag som läggs fram. Statsbudgeten är statens ettåriga plan för statens ekonomi. Budgeten läggs efter ekonomiska prognoser och olika budgetåtgärder krävs i olika konjunkturlägen.

I lågkonjunktur är aktiviteten i ekonomin låg, i detta läge behöver staten stimulera ekonomin för att öka disponibel inkomst hos hushållen eller genom att beställa varor och tjänster från företagen. Detta ska öka efterfrågan i ekonomin. Exempelvis kan det innebära att staten sänker skatten eller ökar de offentliga investeringarna. Dessa insatser har som syfte att injicera aktivitet i ekonomin:

lågkonjunkturNär staten gör investeringar i en lågkonjunktur blir det också en så kallad mulitplikatoreffekt. Det innebär att om staten exempelvis gör investeringar i järnväg innebär det inte bara att jobb skapas utan de anställdas disponibla inkomst ökas och det innebär ökad konsumtion av varor och tjänster. När dessa varor och tjänster konsumeras får dessa företag högre inkomster och nya personer kan anställas. När dessa personer får jobb ökar konsumtionen… Och så fortsätter det.

I en högkonjunktur ökar risken för inflation vilket kan leda till en avstannad ekonomi. Staten behöver då dämpa efterfrågan. Staten behöver således ”suga upp” pengar vilket till exempelvis kan göras via skattehöjningar eller att staten drar ner på investeringar av varor och tjänster. Efterfrågan dämpas när pengar hamnar i offentlig sektor istället:

högkonjunkturÖverskottsmålet, som nu alltså är så omtalat i media, utgår från att statens finanser ska gå med överskott (plus) en procent (av BNP) över en konjunkturcykel. En konjunkturcykel innebär en låg och en hög konjunktur efter varandra. Syftet med målet är att statens ska kunna hålla nere statsskulden och skapa buffertar för framtida kriser. Målet infördes i efterdyningarna av 90-talets ekonomiska kris.

överskottsmåletNumera anses överskottsmålet vara överspelat eftersom statsskulden är så pass låg i Sverige och den ekonomiska situationen är ny. Arbetslösheten är fortfarande relativt hög (trots att vi är på väg ur en lågkonjunktur, eller?) och det finns behov av investeringar i infrastruktur och utbildning. De flesta är överens om att de ekonomiska premisserna som 90-tals krisen satte, exempelvis en restriktivare finanspolitik, inte längre gäller. Istället pratar man nu om ett balansmål, vilket innebär att man istället siktar på plus minus noll över en konjunkturcykel. Ett balansmål innebär dock inte att den ekonomiska disciplinen försvinner, staten måste fortsättningsvis sätta upp tydliga mål för ekonomin. Konsekvenserna väntas inte bli stora på kort sikt, dock väntas ett större budgetutrymme för regeringen på längre sikt (ungefär 40 miljarder kr). Numera förordar till och med de som var involverade i 80- och 90-tals ekonomiska politik en mer expansiv finanspolitik. Efter 2008 har många ekonomer och opinionsbildare tänkt om och exempelvis så bedriver USA en mer tydligt expansiv ekonomisk politik, vilket Europa verkar var på väg mot.

Överskottsmålet är en av fyra hörnstenar som utgör det ramverk som infördes efter 90-talskrisen i Sverige. De övriga tre är: riksdagens beslutsprocess, utgiftstak och kommunala balanskrav (klicka på bilden nedan).

ramverk

Alla modeller i inlägget, förutom ”Överskottsmålet” samt ”Fyra grundbultar skyddar statskassan”, är tagna med tillstånd från boken Sveriges ekonomi –  Introduktion i samhällsekonomi skriven av Lars Nohagen, universitetsadjunkt vid Stockholms Universitet. Webbplatsen för boken innehåller modeller, power-points, statistik, länkar och arbetsuppgifter kopplad till undervisning i ekonomi. Missa inte den.

/Elias Dietrichson

Annonser

FLS är en fristående ämneslärarförening. Vi vill vara en samlande kraft för samhällslärarkollegiet. Här kan du finna inspiration, gemenskap & fortbildning

Tagged with: , , , , , ,
Publicerat i Ekonomi, Material och stoff, Samhällskunskap
2 comments on “Om balansmål och finanspolitik
  1. […] inte heller ett tidigare inlägg där vi har skrivit om hur införandet av ett balansmål, istället för ett överskottsmål, […]

  2. […] som studeras i samhällskunskapen – samhället – en tät väv av olika kausala samband: Samhällsekonomins flöden, hushållens konsumtion, individens försörjning, dess socioekonomiska och miljömässiga […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ FLS på Twitter!
%d bloggare gillar detta: