FLS Jarlénstipendiat berättar om resan till Kuba

Sierra MaestraEva Tavander – vinnare av Jarlénstipendiet 2015 – skriver om Kuba-resan, bakgrund och intryck

Resan till Kuba bestämdes ganska sent våren 2015. Min väninna Leila Hajee, lärare i svenska och religionskunskap hade fått ett resestipendium från sin gymnasieskola i Göteborg och frågade mig om jag ville följa med. Jag sökte och blev den första som fick det nyinrättade Jarlénstipendiet. Förutom att ta del av allmän information om Kuba i NE och på Svensk-Kubanska föreningens hemsida läste jag en bok av Erik Jennische: ”Måste få polisen ur huvudet”. Boken är utgiven på Silc förlag 2013.

Via Paris flög vi till Havanna där vi bokat rum för tre nätter. Efter Havanna reste vi till Trinidad och sedan till Santiago de Cuba. Vi återvände till Havanna för att vara där då den amerikanska ambassaden åter skulle öppna i närvaro av utrikesminister John Kerry. Vi ville också besöka kyrkan Santa Rita de Casia en söndag då den kanske viktigaste av Kubas oppositionsgrupper, ”Damos de Blanco,träffas där efter mässan.

Efter Havanna åkte vi till Varadero för att sola och bada under några dagar och avslutade sedan vår tre veckor långa resa med ytterligare en natt i Havanna.

”I Kuba har ingenting förändrats” svarade taxichauffören som körde oss in från flygplatsen till Havanna. 

– Men kommer inte mycket att bli annorlunda nu då de diplomatiska förbindelserna  med USA återupptas efter 54 år?

– Förändringarna kommer att ta sin tid…men risken finns för att våld och droger nu kommer tillbaka….

Vi ställde frågorna många gånger under vår vistelse men svaren blev alltid desamma.

I svenska medier under våren hade jag fått intrycket av att det kubanska samhället nu förändrades i en rasande fart men efter vår resa sommaren 2015 är det inte något jag kan bekräfta.

Kuba har förmågan att göra folk emotionellt förvirrade. Journalister blir ofta ensidigt fördömande. Kubafrågan reduceras till en propagandistisk grundsats, no Castro, no problem. Men för kubanerna är frågan mer komplicerad

Citatet ovan hittade jag efter att jag kommit hem i en artikel skriven av kubanen René Vazquez Diaz och publicerad i Ordfront 3/2004.

”Emotionellt förvirrad”, det är jag nog då mina tankar och känslor inför landet växlat både före, under och efter resan.

Kuba är det bäst integrerade samhälle jag besökt. Det finns ingen synbar rasism och mängden av par och familjer av olika ursprung är påfallande.

Begrepp som anor och börd är mer eller mindre utraderat då de flesta medborgare bara har kännedom om sin familjehistoria någon generation tillbaka.

Alla kubaner har rätt till fri sjukvård och fri utbildning och läskunnigheten är 100 procent.

Boendekostnaderna är låga och utländskt ägande av fastigheter är inte tillåtet.

Människor är enkelt men propert klädda. Kvinnorna är inte tyngda av något västerländskt skönhetsideal utan är ofta befriande emanciperat klädda.

Naturen är ren och djurhållningen verkar god. På landsbygden trippar tuppar och hönor omkring i välordnade trädgårdar.

Inget narkotikabruk förekommer men ”rom är en ständig följeslagare i vardagen” (citat från en guidebok) men vi såg för den skull inget fylleri.

Vilka förändringar är egentligen nödvändiga, oundvikliga och önskvärda?

Varubristen är påtaglig. I butikshyllorna finns stort utrymme och det råder ransonering. Personalen i affärerna är maktfullkomliga och oengagerade.

Lönerna för offentligt anställda är låga och arbetsdagarna långa.  Språkkunniga ingenjörer, läkare och lärare arbetar hellre inom turistindustrin där inkomsterna är väsentligt högre.

Motståndet att datorisera samhället gör vardagen onödigt svårhanterlig och ineffektiv. Självklart måste internet byggas ut och göras tillgänglig för alla.

Demokrati och mänskliga rättigheter – vad krävs?

1961 sade USA upp de diplomatiska relationerna med Kuba. 1996 antog USA:s kongress den s.k. Helms-Burton Act. Avsikten var att utstaka Kubas ekonomiska och politiska framtid genom att kväva samhället ekonomiskt. Lagen kriminaliserar bl.a  personer som driver handel med Kuba. Kubas regering svarade med att skapa sin egen lag: ”Lagen till försvar av det nationella oberoendet och ekonomin” som i sin tur kriminaliserar kubanska medborgare som anses stödja blockaden och den ekonomiska krigföringen. Medborgare kan fängslas för politiska aktiviteter och för att ha uttryckt något kritiskt. Säkerhetspolisen förföljer och trakasserar intellektuella och oliktänkande.

Förhoppningsvis kommer ambassadöppningarna i respektive land att följas av att den amerikanska kongressen också undanröjer Helms-Burton Act och upphäver handelsblockaden mot Kuba.

En förutsättning för att Kuba ska kunna demokratiseras är nog paradoxalt ”av-amerikanisering”.  Då man inte längre kan skylla på USA och motivera inskränkningar av de mänskliga rättigheterna med att aggressionerna från USA kräver det, så finns alla förutsättningar för demokratisering.

Eva Tavander

Nedan bilder från resan

138 flaggstänger  framför USA intressekontor (ambassad)Tomma hyllor i Speceriaffär i Trinidad

Hästar åter i bruk  sedan den speciella perioden

Kuba...Damos de Blanco

Annonser

FLS är en fristående ämneslärarförening. Vi vill vara en samlande kraft för samhällslärarkollegiet. Här kan du finna inspiration, gemenskap & fortbildning

Tagged with:
Publicerat i Föreningsrelaterat, Jarlénstipendiet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ FLS på Twitter!
%d bloggare gillar detta: