Formativ bedömning är på allas läppar och forskning med utgångspunkt i detta har exploderat de senaste 10-15 åren. Men hur ofta hör vi egentligen kritiska perspektiv på begreppet? Randy Elliot Bennett, senior forskare vid ETS Princeton, har skrivit en sammanfattande kritisk artikel om formativ bedömning som jag nedan kortfattat ska återge, alla sidhänvisningar nedan tillhör denna artikel.
Ett initialt problem som man möter när man tar sig an forskningen kring formativ bedömning är att de empiriska underlagen tydligt spretar. Detta beror troligtvis på att det finns stor diskrepans mellan hur formativ bedömning definieras av olika forskare (s. 6). (Se till exempel denna artikel för olika forskares definitioner av formativ bedömning).
Bennett har identifierat två dominerande förenklingar av begreppet som frekvent förekommer. För det första ses formativ bedömning instrumentellt, exempelvis fokus på diagnostiska prov och provbanker. Detta perspektiv bortser från viktiga förutsättningar och det som sker innan och efter provtillfällen (s. 6-7).
För det andra ses formativ bedömning som enbart ett begrepp för processen. De som betonar detta ser exempelvis prov som oväsentligt så länge de processinriktade förhållningssätten finns. Detta perspektiv saknar istället de instrumentella perspektiven och deras potential för lärande. Detta perspektiv dominerar enligt Bennett och min bild är att det gör det även i Sverige. Bennett menar att dessa förenklingar inte blir fruktbara eftersom båda egentligen har ett mer komplext förhållande till varandra och att båda behövs. Det finns till exempel ingen motsättning mellan att utforma prov som även är framåtsyftande och processinriktade (s. 6-7).
På det stora hela är de empiriska underlagen för formativ bedömning skrala. Många gånger refereras till samma meta-synteser som visar på positiva effekter (den vanligaste att referera till är Black och William 1998). Men Bennett kritiserar denna forskning på flera punkter. Om man vill mäta återkoppling, själv- och kamratbedömning, lärarens val av formativa uppgifter, lärarens sätt att ställa frågor, lärarens sätt att använda prov i klassrummet, och så vidare, blir en effektsumma på detta för inadekvat för att kunna säga något om effekten eftersom parametrarna är för varierande. Vidare kommer många av de refererade effekterna ofta från samma studier eller från studier författade av samma personer och ingen självkritisk diskussion kring detta har lyfts av forskarna. Studiernas egenskaper såsom teknisk kvalitet eller tidpunkt tas inte heller i beaktande och metaanalyserna i sig publiceras inte därför är metodologin otillgänglig för kritisk granskning (s. 11). Läs mer om denna kritik i denna artikel som även efterfrågar fler högkvalitativa studier om formativ bedömning. Återkoppling visar höga resultat i Hatties meta-meta studie.
Formativ bedömning måste enligt Bennett ses som en del av en helhet och kopplas till ämnesspecifik kunskap. Generella formativa program blir inte fruktbara eftersom de bara tillför en eller två saker utan relevant koppling till undervisningen. Förändringar som är mer grundläggande som rör ämnesdidaktiska frågor, provutformning och undervisningskunnande saknas. En annan viktig förutsättning har att göra med tid. Lärare behöver tid för att implementera ny kunskap och praktisk skicklighet, åtminstone under en övergångsperiod. Dessutom behöver lärare få möjligheter att få reflektera över sina nya erfarenheter (18-19). Formativ bedömning ställer alltså nya krav på skolsystem som helhet. För att förändra detta krävs mer än bara nya metoder, fler matriser eller andra mätinstrument. Därför finns, enligt Bennett, risken att formativ bedömning bara implementeras på ytan och inte djupare. Bennett avslutar sin artikel med ett citat som jag tycker är talande: ”After five years of work, our euphoria devolved into a reality that formative assessment, like so many other education reforms, has a long way to go before it can be wielded masterfully by a majority of teachers to positive ends” (s. 21).
En annan viktig poäng att ta upp, som Bennett inte gör explicit, är faktumet att formativa förhållningssätt i sig inte är något nytt. I mångt och mycket handlar en medveten undervisning om lärarens skicklighet. Skillnaden från förr är snarare att det har satts ord på kunskap som tidigare varit tyst. Peter Nyström på Nationellt centrum för matematikutbildning har skrivit en artikel om formativ bedömning i matematikundervisningen och påpekar kärnfullt:
Det finns en risk att allt prat om formativ bedömning som hörts under de senaste åren kan uppfattas som att formativ bedömning är något nytt som kommit in i klassrummet. Så är naturligtvis inte fallet. Lärare ägnar sig åt formativ bedömning vare sig de vill eller inte, både omedvetet och medvetet. Det nya och intressanta är att forskning har visat att de aspekter av undervisning som kan beskrivas som daglig och stundlig formativ bedömning har en potential att göra stor skillnad för undervisningens effektivitet. Genom att notera och uppmärksamma hur vi själva gör, genom att jämföra med kollegor och inspireras av forskning och utveckling på området så kan alltså utveckla metoder och verksamheter med utgångspunkt i formativ bedömning för att åstadkomma bättre möjligheter för eleverna att lära sig. Det handlar om att utveckla undervisning som utgår från att vi faktiskt tar reda på vad elever uppfattar och förstår. Därför kan formativ bedömning även beskrivas som formativ klassrumspraktik, vilket kanske bättre fångar vad det är fråga om.
Vill man läsa flera inlägg som också problematiserar formativ bedömning finns det flera bra och intressanta:
Hatties syn på återkoppling har feltolkats i Sverige
Blir implementeringen av formativ bedömning ytlig får det ingen effekt
Betyg och bedömning i en marknadisierad skola
”Formativ bedömning är den perfekta kundanpassningen”
FLS är en fristående ämneslärarförening. Vi vill vara en samlande kraft för samhällslärarkollegiet. Här kan du finna inspiration, gemenskap & fortbildning
FLS - Föreningen Lärare i Samhällskunskap 
Bra sammanfattning av Bennets tankar. Tyvärr har vi alldeles för lätt att ta till oss nya ”ismer” i skolan utan att testa dem och utsätta dem för kritisk reflektion. Välgörande att lyfta frågan runt en av de senare årens ”flugor”.
Tack så mycket Leif! Värmer extra att få beröm av en FLS-veteran också /Elias
[…] Diskutera formativ bedömning […]