Många anser att hypotesprövningen är den minsta gemensamma nämnare för det vi kallar vetenskap. Det är alltså inte bara inom naturvetenskapen som hypotesprövningar är en relevant metodansats. Prövningarna kan dock se olika ut från fall till fall. I det här inlägget ska jag illustrera hur det rent konkret kan se ut när man testar en hypotes inom samhällsvetenskapen. Inlägget kan med fördel användas för intresserade elever och lärare. Kanske i synnerhet om gymnasieskolans delar kring samhällsvetenskaplig metod är aktuella för dig.

Den hypotetisk-deduktiva metoden, utgår från att man formulerar en eller flera hypoteser, härleder konsekvenserna som logiskt måste följa av hypotesen eller hypoteserna och sedan undersöker om dessa konsekvenser stämmer överens med verkligheten. Resultatet kan sedan antingen stärka hypotesen eller vederlägga den (falsifikation, mest förknippat med Karl Popper). Målet med metodansatsen är att komma sanningen så nära som möjligt.

Émile Durkheim

Sociologen Émile Durkheim skriver i boken ”Le suicide” om vilka samhälleliga faktorer som styr förekomsten av självmord. Durkheims idé är att förekomsten av självmord är kopplat med hur starka social band människor har till varandra. Han benämner detta som integrationsgraden i ett samhälle, ju högre grad av integration desto mindre risk att man begår självmord. Durkheim ville mäta detta genom att jämföra självmordsfrekvensen i protestantiska och katolska områden (kantorer) i Schweiz. Han antar att de katolska samhällena har en högre grad av integration eftersom kyrkan som förmedlande länk mellan gud och människa är betydligt starkare där, än i de protestantiska samhällena. I den katolska kyrkan finns en mer självklar kyrklig gemenskap och sociala aktiviteter. Om vi följer Durkheims resonemang tänker vi alltså att människan integreras mer i katolska samhällen. Om Durkheims hypotes stämmer bör alltså självmordsfrekvensen vara betydligt högre i de protestantiska områdena. I Schweiz fanns det vid denna tid områden som lämpade sig för att jämföra detta eftersom de i övrigt var lika varandra. Vi ställer upp Durkheims hypotes på detta sätt:

Hypotes: Självmordsincidensen är högre i samhällen med låg integrationsgrad än i samhällen med hög integrationsgrad.

Hjälphypotes: Katolska samhällen är mer integrerade än protestantiska samhällen, om övriga omständigheter är likartade. (Hjälphypotes är en sats som är nödvändig för att härleda en empirisk konsekvens ur en hypotes och som i situationen inte testas utan antas vara sann.)

Empirisk konsekvens: Katolska samhällen uppvisar lägre självmordsincidens än protestantiska, om de i övrigt är likartade.

När man tittar på hur observationerna ser ut visar sig detta mönster:

Observationer

Samhällstyp                                       Självmordsincidens

Katolska kantorer i Schweiz                             86,7

Blandade kantorer                                             212,0

Protestantiska kantorer                                    326,0

Tydligt att självmorden är högre inom de protestantiska kantorerna. De empiriska konsekvenserna stämmer följaktligen med dessa observationer. Utifrån dessa observationer är hypotesen styrkt. Det kan dock inte uteslutas att det finns andra faktorer som skulle kunna avgöra självmordsfrekvensen. Notera att hypotesen inte är bevisad. Det är inte möjligt inom samhällsvetenskapen.

_______

Inlägget hämtar sina referenser från boken ”Introduktion till vetenskapsteorin” (2011 Thales). Skriven av Lars-Göran Johansson, docent och universitetslektor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet.

/Elias Dietrichson